För tre år sedan eller så, fyndade jag fyra sticklingar av Hoya incurvula på tradera. Tre utav dom dog ganska direk, den sista överlevde rotningen men inte så mycket mer. Den har stått i sin kruka och hånat mig alla dessa år genom att inte växa en milimeter. Inte ett endaste litet nytt blad har den bjudit på. Jag har avskytt den där ynkliga lilla sticklingen, men ändå inte kunnat med att slänga bort den. Här kastas inga växter som inte bevisligen är stendöda.
I våras fick jag för mig att plantera om den och hängde samtidigt upp den i en ampel. Helt plötsligt börjar den tokväxa och snart upptäcker jag en liten pedunkel! Tyvärr ramlade den av ganska snart, troligen för att jag slarvar med vattningen, men snart dök en ny upp som klarade sig hela vägen till blommning. Jag tror jag gillar min incurvula litegrann i alla fall!

Jag väntar otåligt på att min Hoya vitellina ska blomma för första gången! Gissar att det inte är dags riktigt ännu, men jag kan ändå inte låta bli att kolla knopparna flera gånger om dagen. Risken att jag missar när blommorna slår ut är nog egentligen ganska liten, enligt uppgift ska den lukta hemskt illa. Undrar hur det ska gå, med tanke på att plantan har 4 klasar med knoppar till! Nåja... stanken får man väl stå ut med, det är speciellt när en hoya blommar för första gången.

Vilken katastrof denna vinter varit för mina älskade hoyor! Det har inträffat nån slags massdöd,och naturligtvis är det favoriterna som stryker med först. Varför dör aldrig skithoyorna?

australis ´lisa´
sigillatis
polyneura
acuta variegata
macrophylla variegata
lacunosa
bella ´luis bois´
cv. mathilde

har alla flyttat till hoyahimlen....

Idag upptäckte jag dock en liten ljusning i allt elände: hittade 3 pedunklar på min vitellina och en på chuniin. Ingen ut av dom har blommat förr, så nu håller jag alla tummar för att det ska gå bra. Det märks att ljuset så sakta är på väg tillbaka...